Berätta om filosofin och livsstilen.

Jag kom på att ni som följer bloggen vet kanske inte riktigt varför jag gör som jag gör och vad är grunden till att mina alster ser ut som de gör. Så jag skall berätta lite och kommer att göra det lite oftare framöver.
Jag är född och uppvuxen i en mycket stor stad, i Gamla Stan med spårvagn framför fönstret. Egentligen om jag tittar tillbaka på min barndom känner jag att tiden från september till juni var bara väntan på att komma ut till sommarstugan, väntan som avbröts av vistelse där under höst - jul - och påsklov. Det var mitt drömland, där var det tyst och alltid vackert och 5 stora tallar bredvid huset sjöng sina sånger för mig både vintertid och på somrarna när jag skulle somna.
När jag var tonåring drömde jag om att bo i skogen, i ett timmerhus bredvid en älv och hämta vatten i stora ämbar, gå ditt ner till stranden mellan smultron, ljung och blåbär. Det var i trakterna med höga tallskogar och honungsdoft så tjock så man kunde skära i den när ljungen blommade för fullt som huset skulle stå.
Det gick några år och (ganska plötsligt i och för sig) bor jag i skogen, på en sluttning som börjar vid en klippa och där växer det vacker bokskog med flera höga ståtliga tallar här och var, och mycket smultron, sen mitt i sluttningen ligger det huset och ängen, och sen ner mot träsken börjar granar och björkar ta vid. Huset är förvisso klädd med hyvlade brädor, men det är ett timmerhus, och även om det doftar inte så mycket av färsk timmer numera, det är varmt och gott och vedspisen håller liv i vår lilla värld. Huset är över 100 år gammal och kräver mycket tillsyn som vi försöker att utföra så gott vi kan. Och vi slapp faktiskt att hämta vatten från älven (det finns inga älvar inom gångavstånd), vi har istället borrat en brunn och grävde ner massor med rör och får fantastiskt gott vatten hem. Avlopp och infiltration har vi också byggt så lite moderniteter finns det här ändå. Det går att leva utan tjock ljungdoft omkring sig, och det finns ställen i skogen där det doftar precis som det skall på sommaren.
Det var aldrig meningen att bli självförsörjande i dagens mening, men att vara oberoende har alltid känts viktigt. Kanske uppväxten i kalla krigets spår har spelat in, men att ha tillgång till egen mat och kunna förse sig själv med nödvändigheter har alltid varit en självklarhet.
Så småningom har det blivit till en liten köksträdgård med morötter, palsternackor, flera sorters kål, tomater, pumpa, sqwash, kryddlandet och självklart blommor här och där. Jag älskar att ha blommorna mellan grönsaker, det blir vackert och så kommer det pollinerande insekter. Vi gödslar med gräsklipp och har egen trädgårdskompost, delvis för att vi är för lata för att köra iväg löv och kvistar, delvis för att vi är för snåla och för praktiska för det.
Vi får se hur länge vi klarar oss med egna grönsaker denna vinter, morötter gick förlorade - mössen gnagde på dem eftersom jag har inte tillslutit behållaren ordentligt...
Vi eldar med ved och lagar mat på vedspisen. Vi använder gulsåpa för all rengöring utom diskning, där köper vi ett diskmedel utan parfym. Vi är lite allergiska mot sköljningsmedel och parfymerade tvättmedel, därför använder vi ättika, soda och tvättnötter. Vi äter våra grönsaker färska och konserverade och arbetar, både jag och min man, med att bland annat ge ett nytt liv till gamla saker. Är inte det underbart?
Och det är inte så att vi har bestämt oss en vacker dag för att  "vi skall leva det grönaste möjliga livet i världen", absolut inte. Det bara blev så. Vi har båda två tillräckligt med förnuft för att laga saker som går sönder istället för att köpa nya, och köpa bra kvalité om vi köper något. Förnuft  är också förklaring till varför vi odlar mat (smakar bättre och ser bra ut och man slipper att klippa gräs på 1ha), och att vi behöver lugn och ro för vår skapande är färklaring på varför huset ligger i skogen och inte i ett villaområde.
I skogen och på ängen växer det växter för färgning och medicin, träd för träarbete och stenar för dekoration. Om vi bygger upp och slutför kretsloppet så kan vi hitta en möjlighet att skapa och vara kreativa utan att lämna särskild mycket spår, och det är ju underbart i sig.
Ungefär så tänker vi om vår livsstil. Kanske inte de mest strukturerade tankar i världen men en liten förklaring på varför just så...