Berätta om filosofin och livsstilen.

Jag kom på att ni som följer bloggen vet kanske inte riktigt varför jag gör som jag gör och vad är grunden till att mina alster ser ut som de gör. Så jag skall berätta lite och kommer att göra det lite oftare framöver.
Jag är född och uppvuxen i en mycket stor stad, i Gamla Stan med spårvagn framför fönstret. Egentligen om jag tittar tillbaka på min barndom känner jag att tiden från september till juni var bara väntan på att komma ut till sommarstugan, väntan som avbröts av vistelse där under höst - jul - och påsklov. Det var mitt drömland, där var det tyst och alltid vackert och 5 stora tallar bredvid huset sjöng sina sånger för mig både vintertid och på somrarna när jag skulle somna.
När jag var tonåring drömde jag om att bo i skogen, i ett timmerhus bredvid en älv och hämta vatten i stora ämbar, gå ditt ner till stranden mellan smultron, ljung och blåbär. Det var i trakterna med höga tallskogar och honungsdoft så tjock så man kunde skära i den när ljungen blommade för fullt som huset skulle stå.
Det gick några år och (ganska plötsligt i och för sig) bor jag i skogen, på en sluttning som börjar vid en klippa och där växer det vacker bokskog med flera höga ståtliga tallar här och var, och mycket smultron, sen mitt i sluttningen ligger det huset och ängen, och sen ner mot träsken börjar granar och björkar ta vid. Huset är förvisso klädd med hyvlade brädor, men det är ett timmerhus, och även om det doftar inte så mycket av färsk timmer numera, det är varmt och gott och vedspisen håller liv i vår lilla värld. Huset är över 100 år gammal och kräver mycket tillsyn som vi försöker att utföra så gott vi kan. Och vi slapp faktiskt att hämta vatten från älven (det finns inga älvar inom gångavstånd), vi har istället borrat en brunn och grävde ner massor med rör och får fantastiskt gott vatten hem. Avlopp och infiltration har vi också byggt så lite moderniteter finns det här ändå. Det går att leva utan tjock ljungdoft omkring sig, och det finns ställen i skogen där det doftar precis som det skall på sommaren.
Det var aldrig meningen att bli självförsörjande i dagens mening, men att vara oberoende har alltid känts viktigt. Kanske uppväxten i kalla krigets spår har spelat in, men att ha tillgång till egen mat och kunna förse sig själv med nödvändigheter har alltid varit en självklarhet.
Så småningom har det blivit till en liten köksträdgård med morötter, palsternackor, flera sorters kål, tomater, pumpa, sqwash, kryddlandet och självklart blommor här och där. Jag älskar att ha blommorna mellan grönsaker, det blir vackert och så kommer det pollinerande insekter. Vi gödslar med gräsklipp och har egen trädgårdskompost, delvis för att vi är för lata för att köra iväg löv och kvistar, delvis för att vi är för snåla och för praktiska för det.
Vi får se hur länge vi klarar oss med egna grönsaker denna vinter, morötter gick förlorade - mössen gnagde på dem eftersom jag har inte tillslutit behållaren ordentligt...
Vi eldar med ved och lagar mat på vedspisen. Vi använder gulsåpa för all rengöring utom diskning, där köper vi ett diskmedel utan parfym. Vi är lite allergiska mot sköljningsmedel och parfymerade tvättmedel, därför använder vi ättika, soda och tvättnötter. Vi äter våra grönsaker färska och konserverade och arbetar, både jag och min man, med att bland annat ge ett nytt liv till gamla saker. Är inte det underbart?
Och det är inte så att vi har bestämt oss en vacker dag för att  "vi skall leva det grönaste möjliga livet i världen", absolut inte. Det bara blev så. Vi har båda två tillräckligt med förnuft för att laga saker som går sönder istället för att köpa nya, och köpa bra kvalité om vi köper något. Förnuft  är också förklaring till varför vi odlar mat (smakar bättre och ser bra ut och man slipper att klippa gräs på 1ha), och att vi behöver lugn och ro för vår skapande är färklaring på varför huset ligger i skogen och inte i ett villaområde.
I skogen och på ängen växer det växter för färgning och medicin, träd för träarbete och stenar för dekoration. Om vi bygger upp och slutför kretsloppet så kan vi hitta en möjlighet att skapa och vara kreativa utan att lämna särskild mycket spår, och det är ju underbart i sig.
Ungefär så tänker vi om vår livsstil. Kanske inte de mest strukturerade tankar i världen men en liten förklaring på varför just så...

Funderingar i novemberrusket

Den nya kollektionen är färdig för två månader sedan och jag har redan börjat jobba med nya plagg... Foton är stora och är helt omöjliga att ladda upp här, men det finns möjlighet att se dem ändå!
Här https://www.flickr.com/photos/30213553@N03/sets/72157648876996511/
Eller här http://v-design.se/Galleri/2014%20Easy%20Things.html , välkomna!
Snart kommer nya plaggen att visas både här och där, håll utkik!
Har många tankar om hur olika definitioner är sammanflätade i våra textila höljen. Vad vi visar med de textilier som vi omger os, vad har formgivaren lagt i dem, vilka känslor, minnen, associationer de väcker - och hur det hela blir en del av oss eller inte. Kommer att dela med mig av mina tankar här lite allteftersom.
Har även insett att det är dags att rensa ut ordentligt både i huset och i ateljén. Kanske boka ett bord på loppis? Får tänka på saken. Kläder, prylar, misslyckat presentporslin med mera - och jag har nu insett att jag kan inte återbruka ALLT... Det är väl ett steg i rätt riktning, eller hur?
Skall snart hem och tända brasan, inga fler göromål för idag, bara mysa, sticka, äta och varma sockor på!
Ha en trevlig helg och håll fötterna varma!

Återbruk och minnen

Här om veckan fick jag en mycket trevlig beställning. Kundens mormor hade tydligen mycket bra smak och var en modemedveten kvinna i sinom tid. Nu är hon lite äldre och barnbarnet fick en del av hennes avlagda klänningar från förr. Damerna som tur var har ungefär samma storlek så det var inte så svårt att göra om klänningar. Den svarta klänning i 60-talssnitt behövde tas in lite grand, och när jag vände den ut och in upptäckte jag att från början var den exakt lika smal som vi skulle göra den nu, på pricken efter mina nålar. Spår av äldre uppsprättade sömmar syntes väl på insidan och på fodret också. Klänningen var sydd mycket tätt nära den överlockade kanten både i tyget och i fodret, trådarna var gamla och slitna - det händer rätt så ofta med äldre kvalitetsplagg i kraftigare tyger att under tygets vikt slits trådarna i sömmar lite snabbare än man vill. Sidsömmarna blev sprättade, trådrester bortplockade, allt ångpressades och syddes ihop på nytt, både tyget och fodret. I andra sömmar var det inte lika slitet, sömmen mitt bak i fodret fick också lite "lyft", det var nära gränsen. Tyget är tämligen fräsch för sin ålder och snittet är aktuell igen - och vem har för många av "de små svarta"? Det är väl ingen som kan ha för många plagg av denna sort! Vi får hitta en lösning för att fräscha upp ärmhålen på klänningen, det är bara där det syns att plagget är välanvänt. Har så mycket glädje av att jobba med äldre plagg, de är oftast så välsydda och logiska, inget slarv, inget "fort och fel" sömnad... Fast just denna klänning var nog omgjord flera gånger tänker jag i efterhand, eftersom överkastning av kanterna är gjord med flera olika sömmar och trådar eller saknas på flera ställen - kanske detta plagget var om mer än man kan läsa av på stående fot. Får nog ställa frågor! En hel historia kan ligga bakom!
Den andra klänningen, i mönstrat viscosesammet, elastisk och figurnära, har också den tidstypiska drag för 60-talets andra hälft. Den verkade ha lite fel längd för kunden, hon kanske är lite längre än hennes mormor, så vi kortade den med en bra bit. Av restbiten är det tänkt att göra en snygg handväska som kan bäras separat eller tillsammans med klänningen. En liten ståndkrage kändes också lite fel så en snygg och avskalad båturringning blev en bra lösning. Dragkedjan på ryggen var isydd som en vanlig dragkedja trots att det var en s.k. dold dragkedja så jag sydde in den på rätt sätt. Det som var riktigt akut med klänningen var att den har blivit omsydd fler än 2 gånger efter sömnspåren döma och den sista gång var det ickeelastiska sömmar som man valde för att sy ihop sidsömmar, axelsömmar och sy i fodret (ett kortare foder i laxfärgat fodertyg som slutar under bysten). Och självklart medan man använde plagget har trådarna blivit utsatta för oproportionell belastning eftersom tyget är elastisk och nästan alla sömmar sprack på flera ställen. Jag sydde om dem med elastiska sömmar och var tvungen att lägga en kantstickning runt ärmhålen för fodrets skull. Väldigt små sömsmån måste jag säga! Och ångpressa fodertyget i helsyntet går sådär, man vet aldrig var gränsen går med de gamla tygerna. Men snyggt och hel blev den, själv är jag nöjd!
Den tredje klänningen var av det nyare snittet, men lika avskalad och elegant i utformningen som de andra. Den är gjord för beställning i Indien och är i sidentaft med mönstrat sidenfoder. Tyvärr hade skräddaren lite för bråttom och har inte hållit sig till trådriktningen vid tillskärning, därför drar det ihop i sidorna och vill sneda sig vid sidosprundet. Det ledde till att sprundet sprack och tyget blev lite skadat. Jag har lagat hålet med sidentrådar i passande färg som jag plockade från en tygrest från förr (det är bra med stora restlager!) och har vikt in mot fodret lite mer av tyget, så att sprundet blev en aning bredare nedtill men lagningen hamnade på insidan. Jag har även gjord om fållningen nedtill vid sprunden, den var välgjord men tyvärr rätt så osymmertiskt. Skulle gärna vilja rätta ut nedre kant efter trådriktningen men är lite rädd för att fodret räcker inte till i så fall, lite för små marginaler där.

Viktigt för mig var att jag kände någon slags kontakt med det förflutna, an susning av äldre tider, någon annans glädje och ungdom och var så oerhört glad att göra om och fräscha upp dessa äldre plagg! Det kändes nästan som att laga och reparera gamla vackra dockor eller gosedjur, att väcka till liv något som har sovit länge. Helt otroligt, jag brukar vara ganska lugn medan jag jobbar :) Och självklart lär man sig jättemycket varje gång man öppnar ett äldre plagg, de var verkligen personliga förr! Numera kan man knappast se vilket märke har tillverkat plagget, och det spelar knappast någon roll längre, men då var det kläder det!
Har knyckt lite idéer från den svarta klänningen :) enkla lösningar ger oftast fina resultat!
Hoppas att även kunden blir nöjd, vi skall ju hitta på en handväska av resterna också!