Återbruk och minnen

Här om veckan fick jag en mycket trevlig beställning. Kundens mormor hade tydligen mycket bra smak och var en modemedveten kvinna i sinom tid. Nu är hon lite äldre och barnbarnet fick en del av hennes avlagda klänningar från förr. Damerna som tur var har ungefär samma storlek så det var inte så svårt att göra om klänningar. Den svarta klänning i 60-talssnitt behövde tas in lite grand, och när jag vände den ut och in upptäckte jag att från början var den exakt lika smal som vi skulle göra den nu, på pricken efter mina nålar. Spår av äldre uppsprättade sömmar syntes väl på insidan och på fodret också. Klänningen var sydd mycket tätt nära den överlockade kanten både i tyget och i fodret, trådarna var gamla och slitna - det händer rätt så ofta med äldre kvalitetsplagg i kraftigare tyger att under tygets vikt slits trådarna i sömmar lite snabbare än man vill. Sidsömmarna blev sprättade, trådrester bortplockade, allt ångpressades och syddes ihop på nytt, både tyget och fodret. I andra sömmar var det inte lika slitet, sömmen mitt bak i fodret fick också lite "lyft", det var nära gränsen. Tyget är tämligen fräsch för sin ålder och snittet är aktuell igen - och vem har för många av "de små svarta"? Det är väl ingen som kan ha för många plagg av denna sort! Vi får hitta en lösning för att fräscha upp ärmhålen på klänningen, det är bara där det syns att plagget är välanvänt. Har så mycket glädje av att jobba med äldre plagg, de är oftast så välsydda och logiska, inget slarv, inget "fort och fel" sömnad... Fast just denna klänning var nog omgjord flera gånger tänker jag i efterhand, eftersom överkastning av kanterna är gjord med flera olika sömmar och trådar eller saknas på flera ställen - kanske detta plagget var om mer än man kan läsa av på stående fot. Får nog ställa frågor! En hel historia kan ligga bakom!
Den andra klänningen, i mönstrat viscosesammet, elastisk och figurnära, har också den tidstypiska drag för 60-talets andra hälft. Den verkade ha lite fel längd för kunden, hon kanske är lite längre än hennes mormor, så vi kortade den med en bra bit. Av restbiten är det tänkt att göra en snygg handväska som kan bäras separat eller tillsammans med klänningen. En liten ståndkrage kändes också lite fel så en snygg och avskalad båturringning blev en bra lösning. Dragkedjan på ryggen var isydd som en vanlig dragkedja trots att det var en s.k. dold dragkedja så jag sydde in den på rätt sätt. Det som var riktigt akut med klänningen var att den har blivit omsydd fler än 2 gånger efter sömnspåren döma och den sista gång var det ickeelastiska sömmar som man valde för att sy ihop sidsömmar, axelsömmar och sy i fodret (ett kortare foder i laxfärgat fodertyg som slutar under bysten). Och självklart medan man använde plagget har trådarna blivit utsatta för oproportionell belastning eftersom tyget är elastisk och nästan alla sömmar sprack på flera ställen. Jag sydde om dem med elastiska sömmar och var tvungen att lägga en kantstickning runt ärmhålen för fodrets skull. Väldigt små sömsmån måste jag säga! Och ångpressa fodertyget i helsyntet går sådär, man vet aldrig var gränsen går med de gamla tygerna. Men snyggt och hel blev den, själv är jag nöjd!
Den tredje klänningen var av det nyare snittet, men lika avskalad och elegant i utformningen som de andra. Den är gjord för beställning i Indien och är i sidentaft med mönstrat sidenfoder. Tyvärr hade skräddaren lite för bråttom och har inte hållit sig till trådriktningen vid tillskärning, därför drar det ihop i sidorna och vill sneda sig vid sidosprundet. Det ledde till att sprundet sprack och tyget blev lite skadat. Jag har lagat hålet med sidentrådar i passande färg som jag plockade från en tygrest från förr (det är bra med stora restlager!) och har vikt in mot fodret lite mer av tyget, så att sprundet blev en aning bredare nedtill men lagningen hamnade på insidan. Jag har även gjord om fållningen nedtill vid sprunden, den var välgjord men tyvärr rätt så osymmertiskt. Skulle gärna vilja rätta ut nedre kant efter trådriktningen men är lite rädd för att fodret räcker inte till i så fall, lite för små marginaler där.

Viktigt för mig var att jag kände någon slags kontakt med det förflutna, an susning av äldre tider, någon annans glädje och ungdom och var så oerhört glad att göra om och fräscha upp dessa äldre plagg! Det kändes nästan som att laga och reparera gamla vackra dockor eller gosedjur, att väcka till liv något som har sovit länge. Helt otroligt, jag brukar vara ganska lugn medan jag jobbar :) Och självklart lär man sig jättemycket varje gång man öppnar ett äldre plagg, de var verkligen personliga förr! Numera kan man knappast se vilket märke har tillverkat plagget, och det spelar knappast någon roll längre, men då var det kläder det!
Har knyckt lite idéer från den svarta klänningen :) enkla lösningar ger oftast fina resultat!
Hoppas att även kunden blir nöjd, vi skall ju hitta på en handväska av resterna också!