Att imitera päls

I den internationella felt-community har det varit populärt att arbeta med råull, fleece som det heter på engelska, i några (ganska många) år. Man kan även säga att denna våg är på lite nedåtgående, som alla tendenser - upp och ner. Jag skall inte nämna några namn (för att jag har fruktansvärt dåligt namnminne) men många, både internationellt kända och relativt okända filtmakare har utvecklat olika tekniker för tovning av och med råull. Man gör kläder, inredningsföremål och konstobjekt av okardat ull - och det är helt underbart att se hur många möjligheter och formspråk det finns.
Här i Sverige känner jag att tovning är satt lite på undantag, särskilt om man jämför med Holland, Tyskland, England, USA, Kanada och Östeuropa m.m.. I folktanken hänger de lite håriga grå och fällande saker kvar som en bild på "tovat" och det är ingen lätt match att vinna när man vill utveckla helt andra former på hantverket. Jag har själv fått frågan "men varför gör inte du något vanligt tovat?" - och just denna fråga har nog sparkat igång det jag jobbar med just nu (bland annat) - ett läromedel över svenska ullsorter och dess lämplighet för olika slags tovning - från det tunnaste klädtyget till kraftiga stycken och imiterad päls. För att inte framstå orättvis eller dömande vill jag även säga att denna tendens verkar ändå vända lite och de senare 2-3 åren har jag i alla fall kunnat se en del förbättringar. Och mycket eloge till dem som jobbar för att det skulle bli ännu bättre - filtmakare, föreläsare, kursledare, konsthantverkare med mera!
Detta med imiterad päls har dock fått något bättre gehör här hemma, både bland hantverkare och kunder. Man kallar detta bl.a. för vegan-fäll och arbetet går så att man filtar ihop den avklippta ullen från "baksidan" med något extra lager ull som läggs ut för att hålla ihop ullstaplarna. Om man använder ull från ett får för att göra en fäll får man en "matta" som ser ut som en fäll - fast djuret lever vidare och kan klippas flera gånger och ge många fällar. Är inte detta underbart? Det är även superspännande att kombinera flera olika färger, sorter och kvalitéer och ull från olika djur i ett - oändliga möjligheter!
Jag har tänkt och experimenterat så mycket med detta så det känns omöjligt att inte dela med mig - men det är mina tankar, erfarenheter och inte minst mitt sätt att jobba som ledde till det jag skriver nedan - missförstå mig rätt så att säga och ta absolut inte illa upp!
Jag gör de kraftigare pälsimitationer för inredningen på ett lite annorlunda, mer arbetskrävande sätt - jag är ju en sådan som alltid krånglar till det! - och vill gärna dela med mig av de skillnader på slutprodukter som jag upplever, rätt kort än så länge.
Formspråket låter vi vara - var och en får göra egen design efter eget tycke, eller hur? Men rent tekniskt efter många prov känner jag att "eco-päls" modell grövre håller bättre och fäller mycket mindre om jag öppnar alla avklippta "rotsidor" på ullstaplarna och ser till att det INTE finns något förfiltat som håller ihop ullen (som "självtovat fäll"). Eller i alla fall så lite som möjligt. Delvis för att det kan vara små stickiga toppar på den nya ullen som började växa ut och blev avklippt - i så fall kommer det oftast fälla bort både MEDAN man tovar och när objektet är FÄRDIG - i värsta fall hemma hos kunden. Närvaro av förfiltade ytor kan i viss utsträckning förhindra även de längre och grövre hårstrån att ta fäste i den ull som man lägger ut i botten, då kan det fälla även långa fibrer. Jag upplever en ganska stor skillnad på hur mycket det fäller inte bara mellan ullsorterna (de grövre fäller mest) men även beroende på hur just de avklippta änden på fällarna ser ut. När det är förfiltat före klippningen kan så mycket som ca 20% av ullen (i vikt) fälla medan man tovar när det kommer till de grövre sorterna, och det har inte överskridit 10% när jag gjorde prov och objekt där jag öppnade rotänden på varje stapel helt (tesade). Det känns som rätt mycket jobb att tesa och fluffa rotänden på små staplar - men att få 1/5 del av fällen i vasken känns faktiskt jobbigare. Och tänk om den aldrig slutar fälla! Inte hemma hos kunden heller! Då kommer jag på nästa tanke: Att leverera lågkvalitativa produkter med dålig hållbarhet är förödande både för enstaka konsthantverkare och för hantverksart som sådant. Vi som jobbar med tovning är inga rörmokare eller plåtslagare, vi är inte oundvikliga. Måste man laga rör eller tak kan man välja den hantverkare som passar ens önskemål om pris, kvalité mm - och välja bort den hantverkare som inte gör det. Det vi gör är inget måste för våra kunder - därför väljer de bort våra produkter en gång för alla om de är missnöjda.
Sedan, tillbaka till det tekniska, upptäckte jag även att det är rätt så stor skillnad på färdiga produkter beroende på vilken ull man använder för "botten" på eco-päls. Att ta något tunnare och finfibrigare än själva fällen fungerar bäst, och det visar sig att vara ganska viktigt att den ull är mycket välkardat. Det kräver en del fingertoppkänsla att passa ihop olika ullsorter på det bästa sättet, särskilt när den ull som skall vara päls har större variation i fiberkvalitén än den som läggs ut som botten.
Jag upplever faktiskt att gotlandsull funkar rätt dåligt för saker som INTE fäller lite hela tiden - men tror att jag har numera hittat ett sätt att råda bot på dess "fäll-fallenhet", och det är just vad man använder som botten/bas. Hör gärna av er kära kolleger om ni lyckades att få gotlandsfällar fällfria, vi kanske kan hitta en ännu bättre lösning i samråd!
Hur som helst: det känns som om just arbete med kombination kardat/okardat är en av de mest roliga inom tovningen, inte minst för att det är rätt många arbetsmoment och en stor variation på resultat.
I nuläget har jag "pälstestad" för inredningsobjekt följande svenska ullsorter: Finull/Gobeläng, Rya, Värmlands skogsfår, Åsenfår, Roslagsfår, Gotland, Gute, Sveafår, olika korsningar samt olika kvalitéer på alpackaull från närliggande alpackagård. Det är hur spännande som helst - och jag har många säckar ull kvar att testa (och tesa som rättstavningsprogrammet föreslår numera som alternativ för "testa", så trevligt att det lärde sig det här ordet!)
I nästa inlägg tänker jag skriva lite om pälsimitationer för kläder och accessoarer. Ha en finfin helg!

Råull och några tankar kring den.

Denna helg är det några spännande ullevenemang i landet. Ull- och spinn SM i Dala-Floda, Fårets Dagar i Borgholm, Ull i Kubik i Halland och sist men inte minst - Blekinge Fiberfestival med råullmarknad i Sälleryd, 3 km från mitt hem. Ett litet ideellt evenemang som några entusiaster startade förra året - och jag stödjer denna initiativ jättevarmt, även om lite på avstånd. Livet ser sådant ut att jag har absolut ingen möjlighet att engagera mig i flera projekt som arrangör, organisatör eller initiativtagare, även om jag skulle gärna vilja det. Så imorgon tar vi tillsammans med min kära vän Anna som är på besök till Sälleryd, hänger upp lite saker och snackar ull! Får se om jag handlar något, har en del redan men man kan ju inte ha för mycket ull!
Det var ju detta med råull som jag tänkte lyfta och berätta för flera. De senare åren tack och lov kunde man se ökande intresse för ull i Sverige. Glädjande men - alltid något "men".
Skönt att fler upptäcker ull som hantverk- och hobbymaterial och extra roligt att fler vill ta vara på den svenska ullen. Jag förstår att det är extremt mycket jobb att ha djur och skulle nog aldrig vågat.att skaffa egna med allt ansvar vad detta innebär, häromdagen dog min kaktus - så jag tänker inte läxa upp någon. Men som filtmakare har jag en del önskemål om den råull jag köper - här listar jag dem.
- Det är OK med lite bajs i ullen, men helst inga/så lite som möjligt växtrester. Jag använder vatten och tvål när jag tovar, så fett och vattenlöslig smuts är inget problem. Växtrester däremot är svåra att plocka ut utan att förstöra ullstaplarna - och jag behöver så fina och hela staplar som möjligt i ca 90% av mina projekt. Att inte mata djuren uppifrån kan göra en stor skillnad.
- Det bästa är om fåren är klippta i tid. Då finns det inga pyttesmå lite filtade ullstrån i rotändan på staplarna och det går mycket lättare att öppna staplarna vid roten - jag sparar många timmar om de är "rena". För att jag behöver "öppna" rotändan och behålla stapeln - inte lätt, jag vet. Men dessa små korta strån är besvärliga även i andra fall - de bildar små klumpar i kardmaskinen, de fäller från färdiga produkter och så sticks de också. Antingen behöver man plocka bort dem på ett eller annat sätt eller klippa innan den nya ullen har vuxit för mycket.
- Dubbelklipp - samma sak som ovan, detta tar min tid! Ullen kräver viss sammanlagt tidsåtgång för att bli ett färdigt produkt - och om man sparar tid på klippning får man lägga tid på rensning. Visserligen gör ingen detta med flit - men lite extra uppmärksamhet skadar aldrig!
- Att tänka på tovning som ett hantverk som kan göras med sämre material är tyvärr ganska vanligt bland fårägare. De saker jag gör skulle aldrig fått ställas ut internationellt, säljas, beställas eller fått några priser om jag inte var petnoga med materialvalet. Tänk lite på detta när ni sorterar era fällar nästa gång - till tovningen och till spinningen är ungefär lika.
Jag är beredd att betala för material och jag vill ha tillgång till det - därför söker jag efter ull från svenska får och betalar gärna lite extra om jag är nöjd med kvalitén. Och samtidigt vill jag ha en dialog med mina leverantörer - att de är villiga att leverera den typ av produkt som jag efterlyser.
Låt oss utveckla ullen tillsammans och stärka dess plats på marknaden!
Jag är mycket tacksam för feedback och alltid öppen för diskussion.
Nästa inlägg kommer att handla om "vego-fäll" och "eco-fur", se upp! Ha en kanonhelg och missa inte ullaktviteter nära dig!

No entrance

Ett nytt objekt kallas för No Entrance.
Det är många tankar bakom detta objektet. Det finns säkert fina och allmängiltiga benämningar för alla fenomen och upplevelser som har bidragit till att det blev som det blev. En del av intryck kommer från kulturhistoria och språk, en del - vem vet varifrån tankarna kommer? Inte jag. De bara kom en vacker morgon.
Att inte känna sig hemma någonstans, sakna tillhörighetskänsla eller uppleva att inga ansträngningar leder till önskade resultat. Att vara bekymrad, ledsen eller orolig. Eller - att välja bort samma vägar som väljs av andra, hålla fast vid sitt och vara sig trogen. Att gå oberörd förbi mot sina mål eller utan några mål alls - bara titta upp i det blåa. Eller - inte släppa in det man inte vill släppa in...
Jag tror att var och en kan se något eget i både objektet och dess namn - jag bjuder inte på några färdiga lösningar.
3 delar, ca 3x1,5 m i monterat tillstånd. Svenska ullsorter med inslag av linfibrer och portugisisk merinoull (fick slut på mörkbrun finull).

Stillasittande tankar i bruset.

Nu har jag 3 olika evenemang bokade för de närmaste 4 månader, Fårfest i Kil och 2 kurshelger i Borås, de sistnämnda dock med oklara datum. En och annan föreläsning på nära håll står också på agendan, men dessa klarar man på en dag utan övernattning. Det får räcka för vår/sommarhalvåret, jag tror inte att jag kan få ihop fler tillfällen att åka bort. Den slags energiförråd börjar tryta och det känns att den konstnärliga biten lider när sociala aktiviteter tar över. Det behövs en hel del tid för eftertanke och för att hitta balans - och jag skäms nästan över hur banalt det låter.
Något har gått sönder och behöver repareras. Den grund jag har stått på, marken jag hade fått min näring ifrån, utsikt och perspektiv som jag var så van vid har förändrats, grävts om och blivit ombyggda och jag kunde inte rå för det. En skymf av ett vägskäl spökar i en troligen snar framtid, marken är frysen i väntan på förändring och behöver återhämtning innan det händer något.
Jag försöker hålla tankarna klara. Något slags informationshygien behövs i den tid av informativ överflöd som vi lever i. Ganska ironiskt - i och med att lägga ut denna text på bloggen bidrar jag faktiskt till den informativa bruset som ingen bryr sig om och bara hungrar efter nästa dos när man har tuggat i sig nästa inlägg, artikel, nyhet eller något annat.
Jag längtar efter långsamhet. Att låta saker ta tid och göra en sak i taget, följa naturens rytmer och dygnets ljus. Jag valde att arbeta med naturliga textilmaterial rätt så omedvetet, men nu efter ca 15-18 år inser jag att det var det första steget till denna längtan efter långsamhet jag gjorde när jag tog i ullen för allra första gång och såg hur vackra de okardade lockarna var. Det var något så obeskrivligt genuint över en nyklippt fårfäll med små halmstrån, lite kardborre och granbarr intrasslade i lockarna, med den varma, sötaktiga och lite skarpa fårlukten, med fettet som satte sig på fingrarna som en hölje och då blev händerna varma - allt detta kändes lite grann som en tidsresa, att jag stod där och tittade tillbaka på alla de kvinnor och män i byar, på gårdar, i shtetl och i stadens utkant, på 1800,1700,1500, 1200, 800, 300 talet och vidare till Noas Ark - vi stod där alla, lika vördnadsfulla med fårlukt i kläderna och lanolinfett på händerna och tittade på den fantastiska, enkla, bestående och så fullkomligt perfekta - på den nyklippta ullen. De såg mig de med, de talade till mig genom alla de plagg och föremål som deras händer rörde, alla tråd som de spann, alla tyger som vävdes och alla filtar som tovades. De hade inte bråttom, de följde dygnets rytm och årens lopp och även när de gick in i fabrikerna där tusentals trådar spanns på en timme och hundratusentals meter tyg vävdes på en dag hade de i tankarna att saker och ting skall bestå och att det tar tid att göra dem.
Det var en mycket kort stund när jag sveptes med denna historiska oändlighet och den långa resan som människa och ullen gjorde tillsammans men fröet var sådd och sedan dess har jag försökt att hålla i trådarna. Att hitta ett språk som de försvunna röster kan använda för att bli hörda idag, att förmedla den djup och rikedom som lever i äkta saker och material, att samla ihop små korn av det långsamma livet nu, idag, och på detta viset kanske återfå en någorlunda fastare grund att stå på, det är nog det som är viktigt. Att sluta cirkeln och komma in i rytm, balans, kretslopp och plocka fram det viktiga.
Att filta samman enstaka fiber...