I den internationella felt-community har det varit populärt att arbeta med råull, fleece som det heter på engelska, i några (ganska många) år. Man kan även säga att denna våg är på lite nedåtgående, som alla tendenser - upp och ner. Jag skall inte nämna några namn (för att jag har fruktansvärt dåligt namnminne) men många, både internationellt kända och relativt okända filtmakare har utvecklat olika tekniker för tovning av och med råull. Man gör kläder, inredningsföremål och konstobjekt av okardat ull - och det är helt underbart att se hur många möjligheter och formspråk det finns.
Här i Sverige känner jag att tovning är satt lite på undantag, särskilt om man jämför med Holland, Tyskland, England, USA, Kanada och Östeuropa m.m.. I folktanken hänger de lite håriga grå och fällande saker kvar som en bild på "tovat" och det är ingen lätt match att vinna när man vill utveckla helt andra former på hantverket. Jag har själv fått frågan "men varför gör inte du något vanligt tovat?" - och just denna fråga har nog sparkat igång det jag jobbar med just nu (bland annat) - ett läromedel över svenska ullsorter och dess lämplighet för olika slags tovning - från det tunnaste klädtyget till kraftiga stycken och imiterad päls. För att inte framstå orättvis eller dömande vill jag även säga att denna tendens verkar ändå vända lite och de senare 2-3 åren har jag i alla fall kunnat se en del förbättringar. Och mycket eloge till dem som jobbar för att det skulle bli ännu bättre - filtmakare, föreläsare, kursledare, konsthantverkare med mera!
Detta med imiterad päls har dock fått något bättre gehör här hemma, både bland hantverkare och kunder. Man kallar detta bl.a. för vegan-fäll och arbetet går så att man filtar ihop den avklippta ullen från "baksidan" med något extra lager ull som läggs ut för att hålla ihop ullstaplarna. Om man använder ull från ett får för att göra en fäll får man en "matta" som ser ut som en fäll - fast djuret lever vidare och kan klippas flera gånger och ge många fällar. Är inte detta underbart? Det är även superspännande att kombinera flera olika färger, sorter och kvalitéer och ull från olika djur i ett - oändliga möjligheter!
Jag har tänkt och experimenterat så mycket med detta så det känns omöjligt att inte dela med mig - men det är mina tankar, erfarenheter och inte minst mitt sätt att jobba som ledde till det jag skriver nedan - missförstå mig rätt så att säga och ta absolut inte illa upp!
Jag gör de kraftigare pälsimitationer för inredningen på ett lite annorlunda, mer arbetskrävande sätt - jag är ju en sådan som alltid krånglar till det! - och vill gärna dela med mig av de skillnader på slutprodukter som jag upplever, rätt kort än så länge.
Formspråket låter vi vara - var och en får göra egen design efter eget tycke, eller hur? Men rent tekniskt efter många prov känner jag att "eco-päls" modell grövre håller bättre och fäller mycket mindre om jag öppnar alla avklippta "rotsidor" på ullstaplarna och ser till att det INTE finns något förfiltat som håller ihop ullen (som "självtovat fäll"). Eller i alla fall så lite som möjligt. Delvis för att det kan vara små stickiga toppar på den nya ullen som började växa ut och blev avklippt - i så fall kommer det oftast fälla bort både MEDAN man tovar och när objektet är FÄRDIG - i värsta fall hemma hos kunden. Närvaro av förfiltade ytor kan i viss utsträckning förhindra även de längre och grövre hårstrån att ta fäste i den ull som man lägger ut i botten, då kan det fälla även långa fibrer. Jag upplever en ganska stor skillnad på hur mycket det fäller inte bara mellan ullsorterna (de grövre fäller mest) men även beroende på hur just de avklippta änden på fällarna ser ut. När det är förfiltat före klippningen kan så mycket som ca 20% av ullen (i vikt) fälla medan man tovar när det kommer till de grövre sorterna, och det har inte överskridit 10% när jag gjorde prov och objekt där jag öppnade rotänden på varje stapel helt (tesade). Det känns som rätt mycket jobb att tesa och fluffa rotänden på små staplar - men att få 1/5 del av fällen i vasken känns faktiskt jobbigare. Och tänk om den aldrig slutar fälla! Inte hemma hos kunden heller! Då kommer jag på nästa tanke: Att leverera lågkvalitativa produkter med dålig hållbarhet är förödande både för enstaka konsthantverkare och för hantverksart som sådant. Vi som jobbar med tovning är inga rörmokare eller plåtslagare, vi är inte oundvikliga. Måste man laga rör eller tak kan man välja den hantverkare som passar ens önskemål om pris, kvalité mm - och välja bort den hantverkare som inte gör det. Det vi gör är inget måste för våra kunder - därför väljer de bort våra produkter en gång för alla om de är missnöjda.
Sedan, tillbaka till det tekniska, upptäckte jag även att det är rätt så stor skillnad på färdiga produkter beroende på vilken ull man använder för "botten" på eco-päls. Att ta något tunnare och finfibrigare än själva fällen fungerar bäst, och det visar sig att vara ganska viktigt att den ull är mycket välkardat. Det kräver en del fingertoppkänsla att passa ihop olika ullsorter på det bästa sättet, särskilt när den ull som skall vara päls har större variation i fiberkvalitén än den som läggs ut som botten.
Jag upplever faktiskt att gotlandsull funkar rätt dåligt för saker som INTE fäller lite hela tiden - men tror att jag har numera hittat ett sätt att råda bot på dess "fäll-fallenhet", och det är just vad man använder som botten/bas. Hör gärna av er kära kolleger om ni lyckades att få gotlandsfällar fällfria, vi kanske kan hitta en ännu bättre lösning i samråd!
Hur som helst: det känns som om just arbete med kombination kardat/okardat är en av de mest roliga inom tovningen, inte minst för att det är rätt många arbetsmoment och en stor variation på resultat.
I nuläget har jag "pälstestad" för inredningsobjekt följande svenska ullsorter: Finull/Gobeläng, Rya, Värmlands skogsfår, Åsenfår, Roslagsfår, Gotland, Gute, Sveafår, olika korsningar samt olika kvalitéer på alpackaull från närliggande alpackagård. Det är hur spännande som helst - och jag har många säckar ull kvar att testa (och tesa som rättstavningsprogrammet föreslår numera som alternativ för "testa", så trevligt att det lärde sig det här ordet!)
I nästa inlägg tänker jag skriva lite om pälsimitationer för kläder och accessoarer. Ha en finfin helg!
